Vårkänslor!

Nu är våren här, och det är så härligt! Vårkänslorna spritter i kroppen och man vill bara vara ute och njuta av solskenet och värmen. Faktum är att vårkänslor faktiskt inte bara är något vi tycker att vi upplever när ljuset kommer tillbaka, utan det är veteskapligt bevisat att våren faktiskt gör många av oss gladare. När vi vistas ute i solen ökar utsöndringen av dopamin som styr mycket i hjärnan som har med belöning och lustkänslor att göra. Dock handlar det inte inte enbart om våren, eftersom man får samma energi genom att vara ute en solig vinterdag, men tillsammans med andra intryck som har med våren att göra, som till exempel dofter, så är vårkänslor något som faktiskt existerar.

Nu när vi går mot varmare tider känner jag att vill kasta ut vintergarderoben och fylla på med en massa nytt och somrigt. Jag funderar även på att göra något nytt med mitt hår, men jag har inte riktigt bestämt vad än. Jag kanske nöjer mig med att färga det och kanske klippa det i någon skojig frisyr, men egentligen vill jag inte ha kortare hår. Jag skulle däremot gärna vilja ha längre hår, och därför lutar tankarna lite åt en hårförlängning med löshår. Tyvärr är det ganska dyrt att förlänga håret, och det är väl mest det som sätter käppar i hjulet, men å andra sidan fick jag ett tips av en väninna att köpa löshår på nätet. Det ska tydligen vara mycket billigare, och man kan ta med sig eget löshår till en frisör som hjälper en att sätta i det.

Jag ska suga på den karamellen ett tag till, så får vi se vad det blir, men något blir det i alla fall. Det är jag säker på. Jag har tröttnat på håret så som det ser ut nu, och om jag väljer hårförlängning kommer jag förmodligen också att färga det samtidigt. Det vore riktigt häftigt att skaffa sig rött hår, men jag tror nog att det blir för mycket jobb med det så jag antar att det blir någon brun ton istället. Eller kanske slingor? Vem vet.

En dröm

Det är väldigt många fåglar jag skulle vilja se, men en dröm som jag har haft länge är att få se en sommargylling. Sommargyllingen är en flyttfågel som häckar i södra och mellersta Europa, nordvästra Afrika och i Asien. I Sverige häckar den endast på södra Öland och i de nordöstligaste och sydöstra delarna av Skåne. Den anländer till Sverige i slutet av maj och flyttar söderut igen i augusti. Sommargyllingen har observerats i alla Sveriges landskap utom Härjedalen, men jag har inte lyckats se någon än.

Det som lockar mig så mycket med just den här fågeln är dess vackra utseende. Hanen är klargul med svarta vingar och svart stjärt, och honan är som i många arter lite mer dämpad. En riktig fullträff vore att få se en fågel vid ett bo, eftersom deras bon är något av ett konstverk. De är som en djup korg och består av sammanflätade grässtrån och annat täckta med lavar eller tunn näver. Jag har sett tomma bon, men fågeln har jag än så länge bara sett på bild.

Många fågelskådare kombinerar sitt intresse med fotografering och tar väldigt vackra bilder på fåglarna de ser. Jag är tyvärr inte så duktig med kameran, så för mig är det bara kikare som gäller. Visst vore det roligt att ha bilder på sin ”samling”, men för min egen del känner jag att det är viktigare att studera fågeln. Det kan handla om sekunder som man får se den, och då vill i alla fall inte jag stå och krångla med en kamera och riskera att missa den. Jag vill ha hela min uppmärksamhet på fågeln och upplevelsen, och för mig räcker det gott att jag vet själv att jag har sett en fågel. Jag behöver inga bildbevis, och jag gör det bara för min egen skull. För mig är minnet av en fågel lika starkt som en bild.

Kejsarörn

Kejsarörnen är en riktig raritet. I Sverige har den bara observerats ett fåtal gånger, och jag har haft turen att se en kejsarörn här på Öland. Det känns verkligen fantastiskt, och jag kunde knappt tro att det var sant när jag såg den. Den är en flyttfågel som häckar i södra Östeuropa, Västasien och Centralasien. Den övervintrar i Indien, Kina och på Arabiska halvön. Kejsarörnen är en av Europas största rovfåglar och har ett vingspann på 190-210 cm. Den räknas som sårbar i hela världen, vilket betyder att den löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv. Den är dock varken akut hotad eller starkt hotad.

I Europa är kejsarörnen utrotningshotad och lokalt har den försvunnit från stora delar av sitt utbredningsområde i exempelvis Ungern och Österrike. Den är lokalt utdöd i bland annat Pakistan. Som ni förstår var det en väldigt speciell upplevelse att få se en livs levande kejsarörn, och förutom att den är sällsynt är den också mycket vacker. Den är svartbrun på kroppen och har ett ljust gulbrunt huvud. På skulderfjädrarna har den tydliga vita fläckar och stjärten är grå med ett brett mörkt ändband. Kejsarörnen liknar kungsörnen men är något mindre och har bland annat ljusare huvud. Kungsörnen saknar också de vita fläckarna på skuldrorna.

En kungsörn har jag också sett, men då en av underarten ”chrysaetos” som förekommer i Skandinavien. I Sverige finns 65 % av fåglarna i Västerbottens och Norrbottens län, men jag hade turen att se en på Gotland. Det finns färre än 700 revir i Sverige. En dröm vore att resa till Nordamerika och se en äkta ”aquila chrysaetos”, och det hoppas jag en dag få göra.

Då var det dags igen

Nu är det dags för bilbesiktning igen, och innan dess ska jag lämna in bilen på service. Det är lika
bra att göra det innan besiktningen så att det är större chans att bilen går igenom. Nu tror jag visserligen inte att det är några större fel på bilen, men de lyckas ju alltid hitta något att anmärka på. En typisk sådan sak är lamporna. De kan lysa felfritt hela året, men så fort man ska in på besiktning lyckas någon liten lampa slockna utan att man märker det.

På servicen är det dessutom dags för kamremsbyte. Jag har hittat en Volvo verkstad i Göteborg som verkar bra, och jag hoppas att allt går bra och att det inte blir allt för dyrt. Kamremmen brukar ju kunna dra iväg med kronorna, men det måste ju göras så det är bara att göra det.

Jag trivs faktiskt väldigt bra med min nuvarande bil. Innan har jag haft några bilar som har strulat en del, och jag har bytt ganska ofta, men den här har jag faktiskt haft i snart sex år nu och den går fortfarande bra. Några mindre fel har den haft, och en gång råkade jag backa in i en lyktstolpe och fick lämna i den för det, men annars har det gått ganska smärtfritt.

Även om den har fått några anmärkningar när jag har besiktigat den har jag också fått mycket beröm för bilen, och de har sagt att den är i fint skick med tanke på att den har några år på nacken. Jag köpte den begagnad av en pensionär, och det hjälper ju till förstås. De brukar vara försiktiga med bilar, och den hade inte heller gått speciellt långt. Det börjar komma lite rost under och även lite vid ena bakdörren, men jag hoppas att den håller några år till.

Ottenby fågelstation

Om man gillar fågelskådning är Öland verkligen stället att vara på. I alla fall när det gäller Sverige. Vi har ett antal platser som ofta figurerar i fågelskådarsammanhang, och det är bland annat Beijershamn och Segerstad fyr. Här finns även Ottenby där Ottenby fågelstation ligger. Ottenby är en av Sveriges mest kända fågellokaler, och här bedrivs en omfattande och bred fågelforskning. Man bedriver ringmärkning av fåglar, och år 2007 hade man ringmärkt en miljon fåglar. Den miljonte fågeln var en rödhake. Forskningen omfattar bland annat fågelflyttningens gåtor och övervakning av populationsförändringar.

Som fågelskådare tycker jag bäst om att se fåglarna i deras naturliga miljö precis så som de är skapta. Det bär mig lite emot att man fångar in fåglar för att märka dem, men å andra sidan vet jag att forskningen är otroligt viktig och det finns inget som pekar på att ringmärkningen skulle skada fåglarna på något sätt. Att kartlägga fåglarna, hur de lever och hur de påverkas av oss människor, är en förutsättning för att vi ska kunna ta hand om dem på rätt sätt. Det finns många hotade fågelarter idag, och många hamnar på den listan just för att vi människor exempelvis förstör deras naturliga miljö.

Ottenby fågelstation baseras främst på ideella insatser. Jag har inte arbetat där, men jag brukar ofta åka dit för att fågelskåda. Det är en bra plats där man har chans att se många olika fåglar, och dessutom är det väldigt vackert där. Fågelstationen har även guidningar, och några sådana har jag varit på. Jag har bland annat haft nöjet att få se en Stenfalk på Ottenby fågelstation. Den är vår minsta rovfågel och hör främst hemma i fjälltrakterna, men några enstaka par finns också på södra Öland.

Vem är jag?

Jag tänkte passa på att presentera mig själv lite mer ingående. Ni vet att jag heter Linda och att mitt största intresse är fågelskådning, men det kanske kan vara roligt att veta lite mer. Jag bor som sagt i Borgholm på Öland, och här har jag en lägenhet tillsammans med min pojkvän Andreas. Min familj kommer från Öland, så det kändes naturligt för mig att bo kvar här när det var dags att flytta hemifrån. Jag gillar verkligen ön med den vackra naturen och närheten till havet. På somrarna kryllar det av turister här, vilket kan vara lite jobbigt ibland, men oftast är det bara roligt och de som bor här vet var de ska ta sig för att hitta lugn och ro.

Jag arbetar som personlig assistent och jag trivs väldigt bra med mitt jobb. Det är ett roligt och omväxlande arbete och arbetstiderna är bra. Ibland jobbar jag natt och då har jag några lediga dagar att se fram emot. De senaste två åren har jag arbetat hos en liten flicka som behöver hjälp att klara vardagen, och hon är verkligen en liten solstråle. Mina dagar kan innehålla allt från att bada i havet till att följa med på ridlektioner eller åka pulka. Jag har mycket av barnasinnet kvar, och jag tror att det är därför vi passar så bra ihop.

Min pojkvän Andreas arbetar som elektriker, och på fritiden ägnar han mycket tid i garaget med sin rallybil. Han kör en del tävlingar och hans intresse tar ganska mycket tid. Ibland följer jag med honom, men jag uppskattar även min egentid där jag får vandra i naturen eller resa till andra platser och fågelskåda. Vi är som gjorda för varandra kan man säga, och jag hoppas att vi kommer att vara tillsammans livet ut. Min övriga familj består av mamma, pappa och en lillasyster som bor i Degerhamn här på Öland. Det var allt om mig för den här gången!

Hej!

Varmt välkommen till min blogg!

Jag heter Linda, är 23 år och bor i den vackra staden Borgholm på Öland. Man kan kalla Öland för fågelskådarnas Mecka, och det passar mig utmärkt eftersom mitt största intresse är just fågelskådning. Den allmänna uppfattningen är kanske att fågelskådning är något för karlar i övre medelåldern eller pensionärer med för mycket tid, men faktum är att det är ett ganska utbrett intresse även hos unga. Man märker bara inte av oss fågelskådare speciellt mycket – kanske för att vi är vana att smyga på tå och gömma oss i buskar för att få en skymt av skygga fåglar.

Skämt åsido, fågelskådning är väldigt intressant och givande, och här på Öland har man chans att se riktiga rariteter. En mängd flyttfåglar passerar årligen på väg till sina häckningsplatser kring Östersjön och nordöst, och som landskap i Sverige kommer Öland på andra plats i antal observerade arter. Det unika landskapet och rikedomen på kräftdjur och insektslarver gör att många nyttjar Öland som en anhalt i sin flyttning, och det är det enda landskapet i Sverige där man bland annat observerat sibirisk gråsnäppa, hudsonspov, cettisångare och masktörnskata. Andra rariteter som går att se här är till exempel ängshök, rödspov, sommargylling och kornsparv.

Jag reser runt mycket för att ägna mig åt mitt intresse, och jag har genom fågelskådningen hittat många vänner i olika delar av Sverige och världen. Den här bloggen handlar om mig och mitt intresse, och jag skriver bland annat om jakten på de sju mest sällsynta fåglarna i Sverige – därav namnet på bloggen. Jag skriver också om min vardag och om annat som händer i mitt liv. Det kan med andra ord bli lite vad som helst. Hoppas att ni gillar min blogg!